Ett personligt brev om digital dödsplanering

Jag måste berätta något som jag har tänkt på den senaste tiden, och jag hoppas att du håller med mig för det är viktigt. Känner du till den där anime Death Note? Den med ljus och den övernaturliga anteckningsboken? Jo, jag insåg nyligen att en manga från 2003 förstod något om digital dödsplanering som Silicon Valley fortfarande inte har listat ut.

Jag vet att det låter konstigt, men hör av mig.

Här är vad som slog mig med Death Note: när Light skrev någons namn i den anteckningsboken var det klart. Ingen ctrl+z, inget "oops, det var inte meningen", ingen kundtjänst att ringa. Den beständigheten tvingade alla – karaktärer och tittare – att verkligen tänka på vikten av deras handlingar.

Jämför nu det med hur teknikföretag hanterar ditt digitala arv idag. Google säger: "Hej, dina foton kommer att raderas efter två års inaktivitet. Vill du ladda ner dem?" De har bokstavligen förvandlat din digitala dödsplanering till en filhanteringssyssla.

Det är inte så döden fungerar, vän. Döden handlar inte om lagringskvoter.

Death Note hade 13 specifika regler. Inte förslag eller "vi ska göra vårt bästa" löften. Regler. Regel #1 var kristallklar: "Människan vars namn är skrivet i denna lapp ska dö." Inget finstilt, inga undantag.

Titta nu på typiska digitala testamentetjänster: "Vi kommer att försöka leverera dina meddelanden, med förbehåll för tekniska begränsningar, juridiska krav och om vi fortfarande är i verksamhet." Det är inte tillräckligt bra för något så viktigt som ditt slutliga budskap, eller hur?

Här är något vackert med Death Note som jag tror att man missar: Light skrev inte bara namn. Han skrev hela scenarier – hur människor skulle dö, vad de skulle göra först, deras sista ögonblick. Death Note handlade inte bara om att avsluta livet; det handlade om att skapa narrativ.

Din digitala död borde vara på samma sätt. Inte bara "här är mina lösenord" (snälla lägg inte in dem i sista meddelanden, förresten), utan din faktiska historia. Din sanning. Din sista riktiga mänskliga anslutning. Teknikföretag glömde att postuma meddelanden handlar om kärlek, inte logistik.